Han lyste upp då han såg Sionsharpan.
– Läs! sade han.
Så då gjorde jag det:
O, tänk när livets dag förrunnit,
Och evighetens morgon gryr,
När livets strid för dig försvunnit
Och tiden med dess små bestyr,
När du får lämna jordens dalar,
Där foten sårats mången gång,
Och uti himlens ljusa salar
Du träder in vid änglars sång!
Tänk, när för dig de portar klara,
Till Lammets stad sist låtas opp,
När du får se Guds helgons skara,
Som hunnit målet för sitt hopp,
Och som välkommen dig nu hälsa
Till vila skön från jordens strid
Hos honom, som din själ fått frälsa
Till himlens salighet och frid!
Det var de två första verserna av nummer 383, någon författare finns inte angiven. Det är domsöndagen i morgon. Det var trevligt att se hans uppriktiga glädje över sångtexten.
För mig grumlas glädjen av tanken på henne som medvetet valt en annan destination.