De är färdiga nu, de nya höghusen i en helt annan stad.
Lyckliga knytt har redan flyttat in, såg jag senast jag åkte förbi. I går.
Medan byggandet ännu pågick, fick jag en förfrågan om jag ville flytta in i en av de nya lägenheterna. Byggherren ville se mig som hyresgäst.
När jag fick höra vad hyran var, undrade jag ingenting om mannens tillstånd. Han är nämligen ordförande för ett nykterhetssällskap. Men mycket grovt hade han missbedömt min – skall vi säga ”solvens”.
Nu bor jag på en annan plats och det är redan ett år sedan de nu mindre lyckliga knytten flyttade in i de årsgamla grannhusen. De fick storståtliga namn som var avsedda att leda tankarna till en renodlad idyll. Nu ser jag förslumningen komma krypande, dag för dag. Oljudet tilltar. Nedskräpningen likaså.
Fröken Peng är försvunnen och i skrivande stund vet ingen var hon finns.
Kina är säkert annorlunda men vad skulle hända om folk gick ut med grava anklagelser i offentligheten mot namngivna personer? Vi har ett rättssystem här och nu knakar det i fogarna. Inte bara för vaccinets och frihetens skull utan även för att en av våra högsta rättsvårdande ämbetskvinnor pressat fram ett åtal mot en kristen trycksak.
Vi som bor i det demokratiska huset ser förfallet tillta. Överallt. Skall kommande knytt bli olyckligare än vi?