När jag slår på datorn – jag vet inte vad jag kan göra åt saken – visas alltid något natursceneri på skärmen tillsammans med en beledsagande text.
Idag stod där: ”Det här fältet med vildblommor är vackert som ett konstverk.”
Verkligen?
Jag vet inte hur den jämförelsen skall förstås. Kanske är den avsedd som en komplimang till Skaparen – att Han då verkligen förmått åstadkomma någonting som liknar det bästa vi mänskor åstadkommit.
Upprörda röster hävdar att klimatmötet i Glasgow var åtminstone ett halvt misslyckande, att vi är på väg att förstöra jorden. Må så vara. Den är ändå inte vårt hem.
Jag äger ett konstverk, ett enda, det är vackert som ett fält med vildblommor. Det hänger här bredvid mig och det är ett fotografi av ett antal, objektivt beskrivet, fula mänskor samlade till utomhusgudstjänst. Det kan möjligen vara taget i Jerusalem, det är av mindre betydelse, det kunde också vara en finländsk ort men klädedräkterna och mänskornas hudfärg tyder på annat.
Hon som gav mig det, gav mig det av tacksamhet. ”Detta underliga liv”, sade hon.