Boken var ett fynd.
Liten och kompakt, med över femhundra sidor, av utsökt kvalitet och smak vad gäller både formgivning och innehåll.
Det är ett verk på franska, det är skrivet av en professor vid Sorbonneuniversitetet, det avhandlar Frankrikes litteraturhistoria just på det sätt jag ville få den framställd.
Världen är ond men det finns dock sådant som bibliotekens gratishyllor, som stundom förlänar den en ljusare glans.
Hon som ägde den har klistrat sitt exlibris på försättsbladet och hon har även tecknat sitt namn i boken och daterat köpet. Jag känner igen namnet, hon är en s.k. ”kulturprofil”.
Det var i Frankrike i månaden augusti hon köpte den, för bara några år sedan. Augusti lär vara den varmaste månaden där nere och jag ser framför mig hur hon avnjuter sin nyförvärvade bok i solskenet, hon sitter någonstans i den franska huvudstaden och betraktar samtidigt mänskovimlet och någon av dess många märkliga sevärdheter.
Och här är jag, i småstadens mörka duggregn. Jag har aldrig varit i Södern eller skådat pyramiderna. Ändå är det så små detaljer som skiljer mänskors förhållanden åt. Efter sitt namn och före årtalet har hon med flytande och stor men kvinnlig handstil tillfogat: ”Paris, le 7 août”.
Jag skriver mitt eget namn nedanför och orden: ”Karis, le 13 novembre”.