Den dyraste vägen mellan två punkter är en busslinje.
Taxi åker jag bara vart trettionde år eller så men denna gång ställde sig en privat bilskjuts förmånligast. Huvudstadens trafikverk har nämligen lyckats skapa ett sådant regelverk och till den grad försvårat och fördyrat inköp av biljetter och förkortat deras giltighetstid därtill.
Kassagossen var skarpsinnig. För även om han hade mycket stora svårigheter med den uppgift han förelagts: att beställa en taxi åt en kund och det tog mycket lång tid innan han bemästrat den, är ju ändå tjänstvillig hjälpsamhet den högsta formen av mänsklig intelligens. Eller hur?
Men innan dess hade jag vandrat mitt bästa, genomsökt hållplatser, orienterat mig i djungeln av korsande rutter och alternativ.
Det bästa och rejälaste vore naturligtvis om alla fick åka gratis. Byråkratin skulle minska och utsläppen med den. Hur stor andel av passagerarna skulle nöjesåka i rusningen? Det staden möjligen förlorar på de gungorna kan de knappa in på vid någon av alla karusellerna.
Chauffören hette Pekka och han kunde dessutom fåglar. I det offentliga är samtal med föraren förbjudet. Jag ser redan fram emot åkturen år 2051.