«

»

nov 02

Möten, virus och mänskor, del 725

Maskungen satt ensam och trist vid en kopp te.

Hennes vaccinerade systrar var ute och roade sig, om nu inte på Slottet, så bara några kvarter därifrån. Där har en social förening sitt kvarter och där bjuds på gemenskap och samvaro.

Maskungen bligade på en pumpa, som dykt upp på trottoaren till Halloween. Jag hade tyvärr inte, alla goda avsikter till trots, förmågan att förvandla den till den präktiga kaross en genomförd allegori hade fordrat.

Men vad är nu fullkomligt här nere? Det exkluderande samhället flätar bastmattor i dessa dagar.

När klockan slår tolv…, sade jag till Maskungen, men sedan kom jag av mig. Inte händer det något i tidens fullbordan utan mänskorna förblir sig lika. I Glasgow pågår också en maskerad, en maskerad i den högre skolan. Ord, ord, ord, sade Shakespeare.

’Vax’ har utsetts till årets engelska ord. Vad är vaxets smältpunkt? Det var november redan och det var tolv grader varmt.

”Hon är en minut före nu”, sade Boris.