– Onko sulla käteistä? sade finnen i kassan.
Han ville veta om jag kan betala med kontanter. Bankkort utan kredit är också ’kontanter’ men det iddes jag inte upplysa honom om. Och visst betalar jag alltid med sedlar eller mynt, när jag har sedlar eller mynt. Av princip.
Nu är detta en bekant butik (det var finnen som var tillfällig) och man känner mig och vet att jag inte är en större skurk i det ekonomiska än grannarna. I forna dagar hade jag därför i en motsvarande situation kunnat ta mina varor och summan hade skrivits upp till följande dag, eller så.
Men så sårbara är vi. Jag kom just från en artikel på BBC om vår sårbarhet och var mottaglig för tanken. De gamla, hedervärda magistraterna, namnet har sekellånga traditioner, har i vårt land ersatts av instanser som skall främja digitaliseringen!
Det kommer alltid en svart svan, förr eller senare, men statistiken kan inte tala om för oss när den kommer.
Varför låter vi de profithungriga monstren skapa osäkerhet och otrygghet? Tanten som tar sig in till butiken en gång i veckan fick kanske mödosamt stappla hem igen med oförrättat ärende.
Eller måste hon betala för taxi?