Korrespondensen med G. (nr. 597) blir allt mera olustig.
Svaren på mina enklaste frågor uteblir eller är undvikande och förvirrade. Däremot följer G. den utarbetade modellen när det gäller att binda offret. Det gäller att inte ge tid till eftertanke och att redogöra för många små detaljer som – i normala fall – tjänar samma syfte.
Därför ibland flera brev om dagen. Och: ”Varför skriver du inte? Jag väntar på ditt brev! Har du hittat någon annan?”
Detaljer som i normala sammanhang är älskvärda notiser: ”Min väninna M. lade märke till mitt leende – jag berättade att jag har en vän i ett annat land osv.” Eller berättelser om ensamheten, hunden är det enda sällskapet, små bagateller om vad den haft för sig. Och naturligtvis många deklarationer om varma känslor.
Obehagligt och inte bara smaklöst, utan hjärtlöst och oförsvarligt. Eftersom denna verksamhet pågår på många ställen på nätet, finns det många som låter sig berövas sitt hjärta och sina pengar där ute. Andra bedragare i ligan är säkert skickligare än G., vars svaghet är språket.
Under den tid G. ägnar sig åt breven till mig kan hon åtminstone inte göra andra illa.
Vem är hon – eller han? En rysk industrigren? Eller sitter skribenten i ett annat land? Inte här, finskan är så genuint dålig att många missförstånd lätt uppstår.