”Gudarna draga icke
från mänskans utmätta levnad
de timmar som ägnas åt fiske.”
Det är en kinesisk-babylonisk visdom, det där, eller så har G B Shaw sagt det. Likgiltigt vilket, båda källorna brukar duga eftersom de är svåra att motbevisa.
Och jag bestrider påståendet i sak – jag har haft yrkesfiskare i släkten som drunknat under utövandet av sitt yrke. Och jag tänkte inte på fiske nu utan på verkstäder. Bilverkstäder.
Hur mycket tid man tillbringat i sådana! Som sjuåring cirklade jag med cykel kring smörjgropen i den närmaste tills jag föll ner i densamma, jag lyckades hänga mig kvar på kanten men cykeln föll till botten.
Det gjorde ont!
Men annars är verkstäderna avkopplande miljöer. Lyckas man bara förtränga tanken på kostnaden för besöket (det är bäst att slå följe med någon annan som för sin bil dit) är jag övertygad om att ens liv förlängs i den bortre ändan. Sådär i medeltal.
Inte behöver man torka fötterna (eller ens skorna), inte behöver man vara prydlig, inte behöver man anlägga en min av estetiskt njutande inför affischerna på väggen. De är ju smaklösa från början, dessutom medfarna, oljiga och repade. Bakgrundsdunket, ”musiken” i radion, dämpas av verkstadsdån. Man kan somna tryggt på det gamla bussäte som tjänar som väntsoffa.
Och doften, doften är alltid densamma, gengashybrider eller elvrålåk eller vad ssssszzzz…