Men tågen rullade vidare genom årtiondena som kom, även jag bytte boningsort.
Jag bor dock ännu vid spåret och vagnarna passerar i natten. I somras kom de som en jordbävning – de närliggande husen skakades i sina grundvalar, invånarna väcktes, föremål föll från hyllor och skåp.
Nu får de tunga tågen med kollast från staden på udden till Ryssland inte längre passera nattetid. Men deras svarta innehåll minner mig fortfarande dagligen om sorgen, plågan och nöden. Hon som hatar är verksam alltjämt.