Längre än Strindberg levde en förfader som nu skulle ha fyllt jämna kvartsekel. Han lämnade aldrig sin hembygd och han korsade därför inte sina spår. Han byggde sig ett hus någon kilometer från den plats där han föddes. Där levde han sedan och dog.
Lika gjorde även hans far och farfar och många generationer före dem – hur många vet man inte.
Hatet drev mig från mitt hem och barnen fick jag inte se växa upp, för Korsspindelns ondskas skull.
Men jubilarens ålder läser jag på gravstenen och på en sådan skall också min – antagligen – ristas in. På en liknande sten även hennes som hatar, med allt sitt hat kan hon inte rubba faktum: det är inte varaktigt.