En bestyrsam överhet har lyckats med konststycket att få en mängd mindre smarta medborgare att skaffa en varningsblink till sin smarttelefon. Det kortsynta bekymret för den egna hälsan triumferar lätt över långsiktiga hänsyn till mänskors integritet.
Nå, jag ville propagera för något slag av skvallerblinkers. I sin förklaring till åttonde budet i Stora katekesen tar Luther till hårda ord om förtalets utbredda synd. Redan de gamla grekerna… uppkomsten av myten om den lerneiska hydran har kanske denna mänskliga svaghet som grogrund?
Det gäller att hugga av det mellersta huvudet. Men man får nog inte hugga huvudet av folk på riktigt och mina blinkers är bara en önskedröm. De måste i förekommande fall ersättas med träget spårningsarbete.
Sådant har jag ägnat mig åt på sistone och det kunde gärna inrangeras i kategorin smutsiga grovarbeten. Det allra värsta är sedan när den skyldiga försöker fria sig och vädjar till allt flera: se, här är jag, se min oskyldiga min, har jag verkligen gjort mig skyldig till allt detta som Nitram vill pådyvla mig?
-Naturligtvis inte! svarar hennes bestörta åhörare med en mun. Och för i sin tur sin äkta eller antagna indignation vidare i nya led. Där fakta omvandlas i nya skepnader.
Men hydrans huvud var odödligt. I detta fall kommer skvallret snart att stilla dö bort och ersättas av något annat nytt för dagen, som kliar i öronen på de sensationslystna.
Och det är inte mig skvallret handlar om. Inte denna gång.