Det finns en sjö, där den stigande solens strålar förgyller de glittrande vågorna och skogens vemodiga susning talar om en…
-Vem tycker om leverlåda?
Skolorna har börjat. Jag blir avbruten i mina tankar av detta rop, jag är inte längre ensam. En ring av små varelser har plötsligt slagits på stranden med tre större varelser insprängda. Och nu gäller det för den parvel eller parvla som gillar leverlåda, Finland, mopeder eller vad helst lärarinnan ropar, att jämfota hoppa upp och framåt så långt han eller hon det förmår.
Vilka förnedrande minnen för inte spektaklet med sig.
Dessa lekar! Ja, och julfesterna! Med ringdanser och ”teaterstycken”. Och rollfördelningen bestämde läraren. Nuförtiden kanske man röstar.
Vi lär för livet, inte för skolan. De små måste kanske lära sig förstå att det gäller att låtsas gilla det man föreläggs av dem som bestämmer, att man måste apa sig för att klara sig här i världen.
Om nu klara sig är det de vill, de kära små.