Det finns en sjö, där de litteraturhistoriska associationerna avlöser varandra. Igår publicerade jag Hj. Gullbergs dikt och ett annat poetiskt sjöstycke av samma författare fortsatte att rinna och rinna mig i hågen: Häger på bryggan. Den börjar:
Jag låg på bryggan naken då en häger
stod ljudlöst, kommen som från ingenstans,
bakom och lät mig på mitt hårda läger
död som en sten bli kvar i solens glans.
Landskapet hade fått en annan mening.
Jag ägde inte bryggan. Den var hans.
Så kom det sig att jag följande heta dag – en av sommarens sista – ligger på rygg på bryggan bredvid M. och ägnar mig åt en sysselsättning jag inte idkat på ett halvsekel. Vi tittar nämligen på moln.
Jag var en kvarglömd rest, en förorening.
Hans tid var inne där han stod på vakt –
min var ett vakuum, en tågförsening,
bortfall av syfte i en passiv akt.
Den sky som bar min dröm för vita segel
gick plötsligt i det blå med annan frakt,
och sjön jag hållit som min runda spegel
på bryggans skaft var lösgjord från min sjö.
Det sus som gick i vassen kom var regel
från förr att skälva utan kraft, ett rö.
Var det en fantasibild som blev kluven,
eller en verklighet som skulle dö.
Dikten är hämtad ur samlingen Terziner i okonstens tid, och terzinskrivandet är ett svårt hantverk som Gullberg excellerade i. Hur det nu kom sig ägnar molnspejandet sig också för existentiella spekulationer, vilka M. inledde mig i.
En värld gick mig ur händerna. Var tjuven
den grå staty som till min sträckbänk kom
och utan avsikt långsamt drog åt skruven?
Det är i detta ögonblick det händer! Med tunga vingar ser vi en fågel kretsa ovanför oss – en häger! Den första och enda vi iakttagit vid sjön denna sommar.
När hägern lyfte lika ljudlöst som
han stod på bryggan utan varning, hävde
jag mig på axlarna och såg mig om.
Förlamningen var borta och den kvävde
insöp en luft som återfick sin glans.
Var det sitt rike som den andre krävde?
Finns det en ordning bortom människans?
Ett tryck vek från mitt hjärta, en förhårdning.
Tre dagar kom hägern så. Jag såg i hans
ankomst ett varsel om en sådan ordning.
Nå, denna pippi landade inte och inte återkom den heller. Inte heller såg jag den som ett varsel och M. är finskspråkig, hon känner inte till Gullberg. Men sällsamt ändå dess besök.