Varför är finländarna hederliga? Hederligare än andra, om man får tro undersökningar.
Det undrade BBC häromdagen med en stor artikel på sin hemsida. Skribenten försökte förklara fenomenet med bl.a. luthersk tro och erfarenheter från självständighetskamp och krig.
Detta rann mig i hågen när jag frågade efter ett plagg jag glömt. Det var först på kvällen jag märkt att en plastkasse med ett rätt nytt klädesplagg var borta. Eftersom jag just den dagen besökt ovanligt många platser, utgick jag från att det skulle förbli borta.
Men två dagar senare fick jag oväntat ärende till en av dessa avlägsna platser igen. På morgonen hade jag suttit vid ett bord på den mycket livliga gågatan och det var kanske just BBC:s artikel som fick mig att fråga det osannolika: om cafépersonalen möjligen… kanske… om det eventuellt kunde vara där jag förlorat plagget, om någon i så fall osannolikt nog tagit hand om det och om man till yttermera visso ännu hade kvar det?
-Ett ögonblick, sade flickan. Och efter en stund återvände hon från de bakre regionerna med mitt plagg i en ny och prydlig kasse.
Men vad är hederlighet? Hon som hatar kanske också skulle ta hand om ett förlorat plagg och se till att den rätte ägaren återfick det. Samtidigt som hon kan begå och försvara ett samvetslöst svek och mened och under årtionden utan ånger håller ut i sin ondska…
Verklig ärlighet är mera än vanan och uppfostran att återbörda förlorade ägodelar. Den innefattar förmågan till medkänsla. Judarnas bödlar, nazisterna, var också noga med att rätt bokföra offrens tillhörigheter och stöld på privat initiativ var sällsynt men vi tar dem inte som föredömliga exempel på hederlighet.