På torsdagar har mitt hus inte mindre än åtta våningar och då bor där en pensionerad flygkapten högst uppe.
Han har skrivit en bok om Antoine de Saint-Exupéry och han var gift med en av min mors äldsta väninnor. Hon – Gunvor – brukade följa med på långflygningar, förutsatt att hennes man höll sig på marken. De var båda med i församlingens syförening för missionen.
Jag har inte sett D. på länge, för han är död nu. Men när han levde brann där ständigt en lampa i ett fönster i översta våningen (alla torsdagar, vill säga). Boken om Saint-Exupéry handlar egentligen om något helt annat men det saknar betydelse, eftersom det aldrig varit meningen att den skall publiceras.
Det första kapitlet utgörs av en introduktion till franska partiklar – han kom aldrig längre än till ’ne’ men med hjälp av den kan man ju å andra sidan förneka allt som finns. Vill man skriva en verkligt stor uppslagsbok som reducerar Brockhaus till en fotnot, då skall man naturligtvis – som jag gjort – inrikta sig enbart på sådant som inte existerar, för de tingen är ju mångfaldigt flera än de som finns.
Jag har använt D:s lilla biografi till hjälp för kapitelindelningen men jag undrar naturligtvis fortfarande: hade Gunvor kunnat lära mig att sy?