Det är få av oss som verkligen satt sig in i den situationen, att vi skulle heta Kinnunen i efternamn.
Varför?
Namnet är ovanligt utomlands, särskilt som förnamn. Men i Finland är det ingalunda ovanligt och på det lokala postkontoret i, låt oss säga Jyväskylä, skulle en försändelse adresserad till en sådan person inte väcka någon särskild uppmärksamhet.
Vad beror då vår bristande fantasi och föreställningsförmåga på?
Om jag kommer hem efter att ha proberat en ny jaktfalk eller efter en ansträngande dag i saltgruvorna och finner att mitt eget namn på dörren ersatts med ett ’Kinnunen’, hur skulle jag då reagera?
Förutsatt att det inte rör sig om något slags försök till skämt och att mitt nya efternamn sedermera skulle bekräftas av andra, oberoende och officiella instanser, förutskickar jag att det dock skulle ta en viss tid att vänja sig vid detta nya.
Och ändå heter många så – kanske ett dussin eller flera av denna bloggs regelbundna läsare! De har hela sitt medvetna liv, i de flesta fall, tillägnat sig och begagnat detta efternamn ’Kinnunen’ utan att desto mera reflektera över saken. De har undertecknat skuldebrev och olika slags attester med den stora bokstaven ’K’ i varierande utförande och de har samvetsgrant präntat sitt ’innunen’ efter denna. De har eventuellt fått höra lärares och uppsyningsmäns admonition: ”NN Kinnunen! Upphör genast med detta beteende!”
Min tanke går osökt till Jorma Kinnunen, som vann silvermedaljen i spjutkastning vid olympiska spelen i Mexiko år 1968. (Också hans son och sonson är spjutkastare.) Hans resultat 92,70 var en tid världsrekord även om ryssen/letten Janis Lusis kom i oroväckande närhet – endast några centimeter sämre.
Jag tror dock att det är få som längre minns honom och hans prestationer. Och detta var en högst personlig anknytning; med själva saken har den ingenting att göra.
Hur skulle det vara att heta ’Kinnunen’? Sänd in era tankar och ev. egna erfarenheter till denna blogg. (Bidrag av personer med efternamn som ’Höök’, ’Asikainen’ eller något annat, hör just nu inte till det jag efterlyser.)
Saken är av rent vetenskapligt intresse för den som skriver detta. Ingenting mänskligt bör vara mig främmande.