Jag gick i en finsk folkhögskola en gång och finska folkhögskolor skiljer sig från de flesta andra på jorden därvidlag, att man där läser noveller på finska i samband med lektionerna i litteratur.
Där läste jag en mening som lyder: ”Ja ihmiset sanoivat: nyt meilläkin on kellari.”
Och mänskorna sade: Nu har vi också en källare.
Det var den sista meningen i en novell på många sidor och den saknade rimligt samband med alla de föregående. (De föregående handlade om en frustrerad man som begick självmord.)
Många författare har hittat en inledande mening som de inte kan bli kvitt. Några har också hittat en avslutande mening redan innan början är skriven.
(Ta nu t.ex. Runar Schildt, om du nödvändigtvis måste framhålla att du känner till finlandssvensk litteratur. Eller Martin A. Hansen om det är nordisk beläsenhet du vill stoltsera med. Jag kunde också ge ett exempel på en författare du aldrig läst och knappast ens hört talas om men jag skryter aldrig med mina kunskaper.)
Det allra ovanligaste med denna blogg är inte radavståndet eller fonten. Nej, det är att jag alls inte funnit någon sådan mening.