Boken handlade om övernaturliga fenomen, sådana som mänskor inte har någon förklaring på. Där nämndes bl.a. de mystiska liftare som många berättade om för några årtionden sedan.
Där fanns till och med en adress till förlaget, dit man kunde sända egna erfarenheter av det oförklarliga.
Jag kom att minnas en sådan händelse. Mitt körkort var inte gammalt då, kanske bara någon månad, och en mörk och regnig höstnatt körde jag ensam söderut från Björneborg.
Åtta kilometer från stadens centrum finns, eller fanns, en stor rastplats och där stannade jag av någon anledning. Den var tom när jag kom men plötsligt blev jag varse en man som närmade sig bilen. Bebyggelsen här är mycket gles och de få gårdarna låg mörka.
Jag såg honom ju men ändå kan jag inte dra mig till minnes hans anletsdrag. Han verkade lugn och saklig. Bara ögonen minns jag, de var ljusa och tycktes närmast genomskinliga.
Han bad om att få lift. Varför inte? Jag hade en stor låda bredvid mig på framsätet men han satte sig i baksätet, på platsen bakom min rygg.
Det var inte mycket finska jag kunde på den tiden men jag förstod allt vad mannen sade. Hans röst var entonig och jämn och han pratade politik — eller hur man nu skall uttrycka det. Inte om politiker eller om riksdagen, som folk brukar — utan storpolitik. Han talade inte om vad som redan hade skett utan framlade sin syn på vad som skulle komma att ske, i framtiden.
Det var tydligt att han hade goda insikter.
Jag tror inte att jag slumrade till under körandet men på något sätt blev jag plötsligt mycket medveten om att det hade blivit helt tyst i bilen. Jag sade något på försök men det kom inget svar. Jag kunde inte se någon bakom mig, det gick inte att vända spegeln i min gamla bil.
Till slut valde jag att köra in vid vägkanten och stanna för att se var min passagerare var.
Han sov! En droppande ölbutelj hade han i handen och sedan krävde han ännu att jag skulle köra hem honom till en bestämd plats i Luvia, eller var det Lavia. Adressen var något med Kissa- eller Katti-. Innan vi skildes åt tiggde han ännu pengar till tobak och jag tvingades ge honom fem mark bara för att bli av med honom.
Jag begriper inte hur vissa mänskor kan vara så oförskämda.