«

»

aug 22

Möten, virus och mänskor, del 1244

Klockan var över två på natten när jag vaknade av knattrandet, alldeles utanför mitt fönster.

Vad hade de där på gräsmattan att göra?

Det händer visserligen inte varje natt men ändå är det mycket störande. Här finns gymnasium och högstadium i närheten, dessutom både svenska och finska daghem.

Och polisen kan inget göra som vanligt. Okynneskörandet och oljudet fortsätter.

Jag vet vad polisen anför till sitt försvar. De stannade verkligen en åldring och krävde att hon skulle lämna rollatorn vid vägkanten och gå hem.

Men hur? Hon var beroende av rollatorn för att kunna gå och det slutade med att de måste låta henne fortsätta. De varnade henne för att det kunde bli strängare åtgärder om hon upprepade förseelsen men vad hjälper det?

Det bor så många åldringar här. Och poliserna har inte tillräckliga resurser för att övervaka dem.

Rektorerna vid både gymnasiet och högstadiet uttalade sig i ortstidningen. De vädjade till alla gamla att de skulle låta skoleleverna sova! Ordningen i klasserna påverkas av sömnbristen, inlärningsförmågan likaså.

Förgäves. Hon som först hittade på dethär med knattrandet – jag vet vem det är – svarade med en insändare. Hon betonade att de gamla har gjort sin insats i samhället och att de nu har rätt att i sin tur få leva livet!

Tids nog får ungdomarna sova, skrev hon. Och det har hon ju rätt i.

Det var i våras de började med sina käppar i hjulen på rollatorn, sådär som vi hade bykpinnar i cykelhjulen som slog mot ekrarna när jag var barn. Det är ett långt nedförslut från butiken till pensionärshemmet och man får upp farten där om man vill. Där är knattrandet också värst.

Och de gamla och pensionerade kan ju sova mitt på dagen, om de så önskar. Nu samlas de i stora klungor mitt i natten och lyssnar till och provar varandras rollatorer och invalidfordon. Vem åstadkommer mest oväsen? Och de är uppfinningsrika när det gäller att utrusta också nyare modeller med gamla störmedel.

En pensionerad polis med mobiltelefon vet när hans f.d. kolleger närmar sig. Han har kontakt med ett gäng likasinnade gamlingar vid varuhuset fyra kilometer härifrån och polisbilen måste passera det.

Så när det blir razzia är de alla försvunna, eller sitter fredligt i trädgårdsgungan och tittar oskyldigt på den frustrerade ordningsmakten. Bykpinnarna? Vilka bykpinnar? Ja, dedär, de är till tvätten… Vill ni se blöjorna?

Jag tror inte att vi kommer att få någon lösning på problemet. Tvärtom, de gamla blir ju bara flera och allt friskare och rörligare högt upp i åren.

Rektorerna föreslog att skolorna skulle börja en timme senare på morgonen men då sade Skolstyrelsen, bussbolagen och förvärvsarbetande föräldrar stopp.

Så: öronproppar till barnen och – ja, vad mera kan man egentligen göra?