På min Grand tour bevittnade jag igår ett skådespel som det kan ta mig upp till fyra år att begripa.
Det var en sandplan, där fanns en skylt med Petanque i närheten, men nu var det molnigt och kallt och där hände annat.
Det var fem flickor i åldern 9-11, kanske, och de hade alla käpphästar utom en.
På planen hade de radat upp likadana blåvita hinder med ribbor som förekommer i dressyrtävlingar, bara mycket mindre och spitugare.
Och de sprang, nej, galopperade som hästar, runt planen och över dessa hinder!
En av dem hade ingen ”häst” utan bara sprang (i otakt, galopperade) och hoppade.
Trötta satt de vid sidan av banan när plötsligt en av flickorna reste sig beslutsamt och ensam sprang ett varv runt banan, över hindren.
Kan jag verkligen begripa detta redan 2027? Kanske inte. Jag frågade en kvinna i min egen ålder.
– Det finns käpphästar som också är försedda med ljud, sade hon, som riktigt gnäggande.
Den förklaringen hjälpte mig inte.
Hjälp!