– Jaha, tänkte jag. Igen!
Men det är inte så ofta min e-post släpper in oauktoriserade brev. Jag tänkte ta bort det – men så var det något som inte stämde. José Francisco Fernández – han hade ett namn till – var bekymrad på engelska. Han undrade om hans donation på 3,5 miljoner dollar nått mig?
Jag försökte tänka mig in i hans situation. Under ett långt liv, vem vet, hade han sparat och gnetat och skrapat ihop pengar för att på sin ålders höst med varm hand kunna skänka dem till någon som verkligen gjort sig förtjänt av det.
Så hade han kommit att läsa min blogg. Hans svärmor, som kan svenska, översätter den för honom varje dag. Han hade blivit djupt rörd av det varma och humana sinnelag som han läst, om inte på, så i alla fall mellan raderna. Och han hade sagt i sitt stilla sinne och högt till sin svärmor (jag översätter nu från spanskan):
– Pengarna, de skall Nitram ha!
Och svärmor som, till skillnad från så många svärmödrar världen över, ägde samma varma och humana sinnelag som José ägde, kunde bara nicka tyst instämmande. (Hon förmådde inte tala i den stunden.)
Så skickade han pengarna. Men eftersom han hade bara en gammal adress, kom brevet inte fram. Det gick till en annan Nitram i Alingsås, en småstad i Sverige, och denne Nitram visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. Det förstår jag, det är inte varje dag man får ett brev från Spanien med 3,5 miljoner i ovikta dollarsedlar.
Nitram ”Svensson” (fingerat efternamn) beslöt att vänta och se. Detta fick jag veta i efterhand, Josés meddelande nådde mig redan på morgonen den 18 mars.
Efter ett visst besvär – en sökning på nätet ledde mig bara till en del universitetslärare med samma namn – fick jag tag på den riktige José. Vi kunde snabbt enas om vad pengarna skulle användas till – jag ville inte ta emot dem. Jag vet ju att jag inte är i alla avseenden perfekt – ibland har jag kommit på mig själv med att överdriva smått eller låta min fantasi påverka sannfärdigheten i mitt tal. Och José förstod.
Så vi kom överens om en anonym donation till ett behjärtansvärt finlandssvenskt ändamål.Beloppet är så stort att saken kommer att slås upp i medierna men jag avslöjar det också här och nu, mot tystnadslöfte.
Jag beställde visserligen ett nytt tangentbord men där fanns ändå 3 499 988 dollar kvar i kuvertet efter att jag betalat det i förskott. Det räcker alltså mer än väl till för det ändamål vi bestämt.
(Det tangent bor d jag nnnnu hhar är verk ligen slllllllllllllllllittet ). VVVI bb es lö tos ss förr att ge pppen garna viiiiiiiidare till lllllllllllllllllllll
ll
l