«

»

mar 20

Möten, virus och mänskor, del 1111

Igår flaggades det på alla cylindrar och jag frågade en insiktsfull man vad det berodde på. (Inte firar man ju Ria i två dagar!)

– Det är Minna Canthdagen, upplyste han.

Den vet jag ju vem det är, liksom alla bildade personer. Hon bodde med maken Immanuel i Kungsbacka (Kuninkaanmäki, Königsberg), en liten stadsdel omkring servicestationens café på vägen till Sibbo.

Minna kritiserade mycket häftigt det rena förnuftet och hennes födelsedag firas till minnet av jämlikheten. (Hon skrev också Papin perhe.)

Hennes man Immanuel var så punktlig därför att han brukade ställa sin klocka efter folk i Königsberg. Han har haft jätteinflytande på den s.k. nykantianismen, som nog inte alls skulle ha blivit av utan honom.

Immanuel bodde i Tyskland och Minna i Kuopio men de träffades alltid på veckosluten för filosofiska samtal kring bl.a. arbetarfrågan: arbeta eller inte arbeta?

De kom fram till att det är alldeles onödigt. Filosofi är roligare, sade Immanuel, en av de främsta humoristerna på tyskt-finskt språkområde. En av hans aforismer (vitsigheter) är ofta citerad: ”Wovon man nicht lachen kann, darüber muss man sich sehr Seriös verhalten.”

Den gav honom Nobelpriset som han delade med Runeberg.