Eftersom jag nämnde Olfert Nysbom (1071), är det inte mer än rätt att upplåta nedanstående utrymme åt honom:
– – –
Hej! Det är jag som är O.N. Det är mina riktiga initialer men ’Olfert Nysbom’ var ett påhitt av en flercellig slumpgenerator med omkastade bokstäver.
Jag föddes barfota i ett fattigt hem och växte upp på barnhem. Tur i oturen var att min far var föreståndare för detta hem och även dess styrelseordförande – I Fars Ställe, hette det.
Vi var en fattig enbilsfamilj, mina föräldrar, min tvillingbror och jag. Min bror liknar inte mig.
Som sjuåring läste jag en bok om Afrika och fascinerades av den svarta kontinenten. Jag tog hyra på en lastångare från Sköldvik till Ouagadougou (där träffade jag Nitram på strömmingsmarknaden år 1966). Jag försörjde mig med tillfälliga ströjobb som pizzabud och brevbärare och utvecklade därvid en sådan uthållighet att jag vann det nationella mästerskapet i terränglöpning, fem kilometer för C-juniorer (under 14 år).
Detta gladde storligen min småkusin, som är ryttmästare och har publicerat ett litet häfte om valfångst. Det finns inte på vanliga kommunala bibliotek men är tillgängligt exempelvis i magasinet i Spetsbergens bibliotek (ISBN 978-91-88168-88-7). Genom sina kontakter och affärsbekanta lyckades han städsla mig på ett valfångstfartyg i linjetrafik mellan Godahoppsudden och Narvik.
I Narvik rymde jag och sprang hem till Spjutsund.
Tro mig!
– – –
Ja, detta var ”Olferts” berättelse. Min avsikt är att upplåta utrymme också för Eulalia Eriksson-Svensson (fingerat namn), jag har lovat henne detta, men det vet man aldrig när hon hinner.
Och Olfert röstar inte på Kd. Eller om han gör det, är det hans ensak.