Kejsaren av Kina ville veta vad den kristna tron är.
Han gav de visaste männen i landet befallningen att författa ett verk som skulle lära honom allt om den kristna tron.
Man tillsatte en kommitté på fyrtio lärda mandariner som genast satte igång med arbetet. De konsulterade många olika dogmatiska verk av de bästa teologerna i Europa och annanstans. De gick grundligt till väga men redan sju år senare kunde de framlägga den första stora kinesiska kristna dogmatiken i femtio band. Den behandlade den kristna läran från skapelsen till domen och erbjöd en dogmhistorisk översikt samtidigt som den klargjorde teologins väsen och viktiga begrepp.
– Det är för mycket att läsa, sade kejsaren. Den måste förkortas!
De lärda männen gjorde som han sade. Nu tog det bara fyra år innan de för kejsaren kunde presentera en sammanfattning i endast fyra band, inbundna i läderpärmar med träsnitt av dyrbar jade.
Men kejsaren hade blivit sjuk under tiden och förstod att han inte hade lång tid kvar att leva.
– Förkorta! befallde han. Ännu kortare!
Nu gick arbetet fort. Redan i slutet av samma år kunde man överräcka en skrift som utgjorde ett genomtänkt sammandrag av allt som stått i de tidigare böckerna.
Det hjälpte inte. Kejsaren låg nu på sin dödsbädd och han kunde bara hjälplös och förtvivlad betrakta det vackra bandet. Han tänkte att han aldrig skulle få lära sig det han ville.
– Vem skall hjälpa mig? utbrast han.
Då steg den äldsta mandarinen, han som ledde arbetet med alla böckerna, fram till den kejserliga bädden. Han förde vördnadsfullt samman handflatorna framför det kors han en tid burit på sin ämbetsdräkt och bugade sig djupt.
– Ers Majestät, sade han, vi kristna lär att vi har förlåtelse för alla våra synder och evigt liv utan all egen förtjänst, för Jesu Kristi skull!
– Är det verkligen sant? sade kejsaren lyckligt och dog.
Så gick det till när kejsaren av Kina fick lära sig vad den kristna tron är.