I Mellanby såg jag en liten kiosk med en liten terrass, om man nu kan kalla den så. Där fanns inte många stolar. Jag tog en kaffe.
Inne i kiosken satt bara två män i samspråk. En av dem sade till mig:
– Det blåser snart upp!
– Ja, sade jag, från vilket håll kommer vinden?
Mannen förklarade att han inte visste det. Så återgick han till sitt samtal.
De satt en stund, sedan reste de sig och gick. Men det var sommaren hetaste dag och jag satt där ensam mycket länge, läste eller glodde på folk – i över en timme, kanske två. På andra sidan vägen fanns en bensinstation och där var kunderna många.
Så plötsligt kom en äldre man gående över vägen och skyndade mot min kiosk. Ja, det var mycket hett och han verkade inte vara van vid kroppsansträngningar. Han var röd och svettig. Men nu såg han ut att ha något angeläget ärende till kiosken.
Det var mig han ville tala med!
Han sade: ”Från sydväst.”
Så nickade han vänligt och skyndade tillbaka samma väg han kommit.
Gud har tjänsteandar i stora skaror. När de tar mänsklig gestalt, är inget ärende för litet eller obetydligt. Ibland tänker jag mig dem så.