Där jag strövar omkring i otålig väntan på en ny, en ny Musset får jag en hjärtans dag bland andra dagar en diktbok av Heidi Liehu i min hand.
Hon skriver t.ex. såhär, fast på finska – det är en dikt i mängden:
En gyllene soluppgång över stadens
elände.
Måsarna uttrycker sitt hesa
accepterande
av människans
vanmakt.
Men det finns
sparvar
som kvittrar
sin hälsning
till morgonrodnaden
nöjda med litet.
De litar på
att den gyllene staden
skall växa fram
ur detta smuts och denna ensamhet.
Där blir de älskade
De sitter
på grenar av häckar med gyllene blad
och kvittrar
med glänsande ögon:
vad var det
vi sade!
(Den som översätter dikter försöker egentligen säga: Läs dem i original! Jag beklagar bloggens tendens att börja alla rader längst till vänster.)