Det finns i min bekantskapskrets ett antal kleptomaner och hamstrar. (De är flera än man tror.)
Jag stal mig till en stund för att besöka en av dem, han bor i en höghuslägenhet där man rör sig med möda längs vindlande gångar mellan berg och drivor av allsköns bråte. Det är värdelöst alltihop. Som han är en givmild kleptoman, har det hänt att han donerat saker till välgörande ändamål – exempelvis som lotterivinster. Det har jag varit tvungen att avböja.
Inte heller hans kvinnliga motsvarighet är snål. Det händer att hon tröttnar på allt och företar en storstädning och då är det vänner och grannar som välsignas med visserligen medfarna men ”ännu fullt användbara” prylar.
Nu stod jag i en enmanskö efter en äldre kvinna vid bankomaten. Hon var iförd medfarna kläder och släpade på ett antal dito väskor samt någon plastkasse. Man såg tomflaskor och -burkar som hon plockat upp på gatan.
Hon fick sina pengar och haltade iväg. Men automaten var ännu inte färdig – den surrade också ut ett kvitto. Jag såg saldot innan någon tanke på sekretess eller privata angelägenheter hunnit infinna sig.
Hur som helst hände detta i en annan stad och ingen vet hennes namn. Men saldot stod på över över åttiotusen euro. Hungerdöden utgjorde uppenbarligen inte ett omedelbart hot för denna kvinna.
Men vem av oss har den minsta kännedom om vad hon ämnar göra med Mammons goda?