Ett demonstrationståg drog förbi spårvagnen på väg mot riksdagshuset för någon dag sedan. Där fanns många kurder som ogillade Turkiets politik och i främsta ledet såg jag N.
Låt oss börja med honom. En gång tecknade jag i bokform ned en kurds berättelse och därmed fick jag rätt många kontakter i denna folkgrupp. De talar samtliga för den västerländska demokratin och prisar det finländska samhällets öppenhet och relativa frånvaro av korruption.
Så vad skiljer oss åt? Det tycks ändå sitta djupt i deras österländska medvetande att vissa medborgare är mera jämlika än andra – eller åtminstone en variant av detta: att det finns genvägar till makten, vilkas förekomst ändå inte står i strid med demokratins idé.
Hur denna tanke uppstår och befinns logisk förstod jag först när jag erfor namnets betydelse. En företrädare för en vördad familj eller ’klan’ äger på ett självklart sätt företräde som inte behöver motiveras, än mindre lagfästas. Och tjänster och gentjänster i det politiska är inte korruption utan utbyte av gåvor, vilket är det gängse, det goda sättet att befästa vänskapsförhållanden.
-Lägg ett ord för mig hos den och den myndigheten, den och den personen! Skriv ett brev, ring ett samtal. Framhäv mina förtjänster och kvalifikationer framom medtävlarna – det behöver inte vara helt med sanningen överensstämmande, det räcker med strukturlikheten; det behöver inte vara ett uttryck för din verkliga övertygelse. Det är ju en väntjänst!
En gåva, inget mer. Korruption? Nej, inga pengar är ju inblandade i transaktionen. Inga hotelser varken uttalas eller underförstås. Ingen utom denna: om alla underlät att delta i denna byteshandel skulle samhället rasa samman. Och omvänt: ingen av de ideologier vi känner, med namn som socialism, liberalism eller kapitalism, kan övervinna denna mäktiga motståndare: vördnaden för ett namn, för anfäder högaktade sedan urminnes tid.
Förstått honom? Det är en överdrift. Allt jag fått är ett sätt att förklara aspekter av beteende. Öst är öst och väst är väst.
Systemet bygger på en lögn, eller åtminstone en motsägelse. Men i konflikt med ett samhällssystem råkar det inte för att det inte är ett konkurrerande system utan det är en övertygelse på ett plan där man inte motiverar eller bevisar något.
Däri liknar det vårt ”krav” på förakt för lögnerskan och menederskan.