Damen med hunden – en sådan där vit och ullig halvpudel – stannade och talade till mig. Hon hade observerat min kommentar på Facebook (vi är inte ”vänner” men har gemensamma sådana) och lät förstå att hon ogillade min åsikt om en rikspolitiker. Som dessutom råkade tillhöra Svenska folkpartiet.
Damen med hunden är själv politiskt aktiv och brukar väljas in i det kommunala med betryggande marginal.
—Hon är så otroligt naiv! sade mig en annan kvinnlig bekant om henne.
Mitt fel var att jag inte insett att rikspolitikern ifråga gör sitt bästa och att rikspolitikerns bevekelsegrunder var de allra bästa. I Finland är nämligen allt väl ordnat och små slarvfel i lagstiftningen och förvaltningen rättas till så fort man uppdagar dem.
Damer med hundar finns det i mängder men vad beror det på att de blir invalda med många röster och anförtros skötseln av våra gemensamma angelägenheter?
Kanske skänker det väljarna trygghet i en oviss tillvaro att låta sig representeras av sådana. Att man kan blunda för verkligheten hur länge som helst, ja, det handlar ju egentligen hela denna blogg om.