Det finns många typteorier i antropologin men det verkar som om de främsta företrädarna stannat för att tredelningar är de mest givande. Charles Morris undersökte värden och värderingar utgående från en indelning i beroende – man låter saker ske, dominans – man får saker att hända resp. uppgivenhet av det avstående slaget, man analyserar och skyddar främst det egna jaget och betraktar därvid hur saker och ting äger rum i yttervärlden.
Har man t.ex. ett halvt dussin barn, kan man bestämma sig för att placera två i vardera kategorin och sedan låta dem själva bedöma sina syskon på samma sätt. Det är ett enkelt metateoretiskt test.
Vara, göra och betrakta är verb som också kan beskriva ovannämnda grupper. Hon som stod vid busshållplatsen idag får representera den första gruppen.
Hon var den hemstickade typen (färggranna benskydd ovanför låga gula stövlar) och hon inlät sig snabbt på samtal. Hon berättade allt det som vi vanligen anser identifierar och bestämmer en mänska. Hon var ung, gift, bodde i närheten, arbetade, var på väg till ett publikevenemang i staden, osv. osv. osv.
Jag fick intrycket att hon på anmaning genast hade gett mig koden till firmans kassaskåp, möjligen med en vänlig förmaning att inte ge den vidare eller använda mig av den.
Hon steg av bussen och drev med mängden – även om hon gick ensam – i riktning mot folkfesten.
Denna mänskotyp är nödvändig för att totalitära rörelser skall ha framgång. Hon var inte dum men Lenin skulle kanske ha sett henne som en ”nyttig idiot”. Hon skulle antagligen också villigt marschera med regnbågsfolket i skamparader utan att på ett djupare plan reflektera över hur mycket ont hon därmed gör kommande generationer.