Sällan spörjer nutida turister infödda om vägen.
De står med sina underbara dosor där vägarna korsas och betraktar dem i stället för omgivningen. Pappa Turist höjer blicken och pekar ut en riktning, mamma Turist följer och dottern eller sonen traskar efter.
Det kan också hända att det finns appar med anknytning till stegmätarna och Helsingfors trafikverk, så att de inte själva behöver veta när de nalkas en tvärgata utan av dosan beordras att stanna resp. sätta sig i rörelse när ljuset slår om.
Vad vet jag.
Men en ung ryss ville veta något om Helsingfors arkitektur. Hans engelska var dålig, min ryska likaså. Jag kan inte konversera otvunget men jag kunde vissa nyckelord och -termer. Staten och regeringen. Smolna, dom, politika. Sankt-Peterburg, istorija, imperator.
Han var mycket artig och verserad. Varför kom jag då att tänka på en engelskspråkig lärobok i ryska som var i allmänt bruk ännu för några år sedan? Den var producerad i USA och felet var säkert inte medvetet – men på det första uppslaget fanns en stor och förenklad karta över Ryssland. Uppe i det nordvästra hörnet fanns Finland… inte. Rysslands territorium var det enda som var färglagt och det gränsade enligt denna lärobok till Sverige och Norge.
Man hade säkert haft en föråldrad karta som förlaga. Men jag fick intrycket att det var så min ryska vän betraktade de byggnader, som både till färgsättning och byggnadsstil förde hans tankar hem till Piter.
Liksom Krim var också Finland för honom egentligen en del av det stora ryska väldet… tror jag. Även om han själv inte skulle tala för en återerövring med makt.
Men hon som i familjen tagit makten med våldets och lögnens hjälp, hon har varken historien eller rätten på sin sida. Hon måste gå under.
”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.”