Därför och ändå vill jag avsluta med fyra nya bekantskaper denna höst, två män och två kvinnor. Det är inget särskilt med dem i världens ögon och ändå lyser de för mig som fyrbåkar på höstens långa kust.
Ett förhållande som jag först noterar är att antalet laestadianer är stort bland dem hos vilka jag mött äkta vänlighet och hjärtegodhet. Med tanke på massmediernas kritik av påstådda missförhållanden i rörelsen, med tanke på att huvudstadsregionen inte är dess centrala område och med tanke på att jag inte uppsökt deras samlingar – detta faktum är överraskande men kvarstår.
Han bor ensam och mycket anspråkslöst och han lider av en sjukdom som är smärtsam och som tidvis starkt begränsar hans rörlighet. Hans välvilja befinner sig alltid ett eller flera steg före dem han samtalar med. Detta var så frapperande att jag kom på mig med att försöka förutsäga hans repliker när jag hörde honom i alldaglig diskussion med andra.
Jag lyckades aldrig. Viljan att ta hänsyn och förmågan att framföra sina åsikter utan att såra var hos honom alltför uppfinningsrik och snabb.
Och ändå finner man ingen eftergivenhet och inga kompromisser i hans väl underbyggda etiska och politiska ställningstaganden. Detta var den första.