Man möter ett ord eller ett begrepp – och plötsligt finns det överallt.
Som nu detta med hoppbackar. Eller mögelhus. Eller Alzheimers sjukdom.
Låt oss börja med mögelhusen. Jag har ofta haft skäl att se huset som en metafor för mänskan – både i vakna samtal och i drömmen – och denna metafor har fått liv genom en räcka vardagliga samtal de senaste dagarna.
Nu var det mögelhuset.
Hon som köpt ett stenhus var djupt förbittrad på säljaren. Efter köpet hade hon drabbats av både eldsvåda och fuktskador på grund av de vanvettiga åtgärder de tidigare ägarna vidtagit. Sade hon. Därtill de många och långvariga sjukdomssymptom som hör mögelhus till.
Men viktigare var att hon tyckte sig övergiven av det allmänna. Andra lidande och behövande grupper i samhället får statligt stöd men inte vi!
Och han som jag mötte följande dag instämde. Han är pensionerad men sysslar med rörinstallationer. Förr drogs rören inne i väggen och en läcka blir därför ödesdiger. Och under den stora byggboomen för några decennier sedan gjordes allting fel när man ville bygga snabbt och billigt.
Psaltaren säger: ”Om inte HERREN bygger huset är arbetarnas möda förgäves.” (127:1)
Hon som hatar försöker bota sitt sjuka sinne med själsligt smink.
Vad hjälper det? Riv ner det ruttna, ge luft, ge ljus!