-Gratulerar! säger jag.
-Tack, säger han.
Vad finns det mera att säga?
Han fyller sjuttiofem idag. Det är ingen som firar honom och han låter förvånad när han konstaterar att jag kom ihåg datum.
Om nu någon vill stämma in i hyllningarna finner man honom lättast vid matvaruaffärernas spelautomater. Det är han där borta till vänster, han som står och tiger.
Det är i mitt tycke hans mest beundransvärda egenskap. Inte oväntat är han också en ivrig fiskare men när det nu inte ges något tillfälle att fiska här, och då han inte längre har någon att tiga tillsammans med i båten, och för den delen inte heller någon båt, så får det vara.
Hans hustru har dött. Hans fiskesällskap har flyttat från orten. Hans enda barn hörs sällan av.
Att spela på automater är en föga inbringande sysselsättning. Ibland har han dock råd med en kopp kaffe på ett café.
Då händer det att jag gör honom sällskap och så tiger vi.
I övertygelsen om att det ändå talas – och skrivs! – alltför mycket här i världen.