Den följande av Fernando Pessoas tre mest kända heteronymer är Alberto Caeiro. Han är en herdediktare, en omedelbar iakttagare av verkligheten, en naiv realist som inte har behov av någon metafysik.
Om sig själv säger han att hans blick är ”klar som en solros” och att världen inte finns till för att vi skall tänka (på den), utan tänkandet är en ögonsjukdom – detta ställe är inte enkelt att översätta men i denna version stämmer de svenska orden överens med hans skaplynne.
Även utan heteronymer ger många skalder uttryck för olika sidor av sin personlighet i sin diktning. Beträffande Álvaro de Campos och Alberto Caeiro – och även beträffande följande heteronym – går tankarna till Elmer Diktonius.
Han var futurist och maskinsjungare som Álvaro de Campos, han var en diktare om barn och som barn i likhet med Alberto Caeiro och liksom Ricardo Reis, den tredje heteronymen, var han bevandrad i klassisk musik och skrev dikter om musik.
Ja, tänkandet är en ögonsjukdom. Skulle vi se klart, skulle vi inte behöva filosofiska bortförklaringar och undanflykter i den högre skolan.
Här ser vi en mor som gör sina barn illa. Hon är också en menedare och en äktenskapsbrytare. Dessa är onda ting och värda att fördömas, fastän juridiken fått fallet i sina klor och lyckats utverka dom och straff för offren.