Om någon är påfallande sned i ansiktet, kan det t.ex. bero på en hjärnblödning. Han behöver inte vara lokförare.
Alla taxichaufförer är inte solbrända bara på armbågen.
Men i detta fall var jag säker på min sak: hon måste vara skådespelare av något slag. Oberoende av det aktuella samtalsämnet förde hon fram sina åsikter eller reaktioner med alla tillgängliga medel – gester, minspel, modulering av röstvolymen…
Inte på ett obehagligt sätt utan med små, minimalistiska medel, som om hon brukade förekomma i TV-rutan eller på en kasperteater. Att iaktta hennes samtal med andra var ett fascinerande – skådespel.
Man kunde vara säker på att få respons, som det heter. Framför allt levde ögonen.
Och just motsatsen är det ohyggliga med henne som hatar. Hon är invärtes död.