Var har jag sett henne förr?
Men var har jag sett henne förr?
I ett obevakat ögonblick ser jag henne se rakt på mig med samma fråga i de eftersinnande ögonen.
Det är en främmande stad. Det är ett annat språk. Det är första gången jag sitter på bänken på stadens gågata – men var har jag sett henne förr?
Jag reser mig och går vidare och frågan lämnar jag obesvarad efter mig på bänken. En butikskassa? En tjänstekvinna i ett ämbetsverk? En forn granne? Ryckt ur sitt sammanhang, omöjlig att placera.
För vi är inte oss själva, vi är vårt sammanhang. Och en far som hon som hatar ryckt från sina barn, är Ingen. Han har inga skäl att leva men gör det ändå, den tid som är kvar är i alla händelser kort. Och för att fördriva den kan han exempelvis undra: var har jag sett henne förr?