Polisöverdirektören Seppo Kolehmainen har idag uttalat sig om det tilltagande våldet i samhället, sådant det tar sig uttryck i hatfullt tal och hotelser, främst som inlägg i medierna.
Han har själv blivit föremål för sådant hat och han uppmanar medborgarna att anmäla det för polisen. Tröskeln är för hög för många.
För egen del kan jag bara konstatera att när jag anmälde ett dödshot – ”dina dagar är räknade” i textmeddelande – från en man som suttit lång tid i fängelse för olika våldsbrott han begått, misstänkt men inte fälld bl.a. för ett mord där han varit närvarande på brottsplatsen, ledde anmälan inte till någon reaktion från polisens sida.
En förfrågan en lång tid senare per e-post om vad som hänt med anmälan förblev också obesvarad. Vart den tagit vägen vet jag alltså inte. Man kan därför fråga sig vad mening det är att anmäla dylikt för Kolehmainens underlydande.
Men i likhet med Kolehmainen ser jag en tydlig ökning av gatuvåldet – gatuhatet – under det gångna året. Ett annat av de dödshot jag mottagit väntar på rättegång. Alltför många fysiska och verbala attacker på öppen gata har dock nonchalerats av polisen.
Har det blivit normalt att man kan utsättas för upprepade fysiska angrepp i centrum av staden med många åskådare till händelsen – utan att det leder till konsekvenser för angriparen?
–Möjligen kan det rubriceras som ”lindrig misshandel” sade en konstapel om en av incidenterna. Han lät förstå att en anmälan var överflödig och inte skulle leda någonvart.
Hur kan man då hoppas att det varaktiga, mångåriga hat och den utstuderade ondska som utgjort denna bloggs tema, skall engagera någon myndighet?
Men redogörelsen och vittnesmålet skall stå kvar, för mänskornas skull och för dem som kommer efter oss.