En berömd dikt av Andrej Voznesenskij (se 27 april) heter Goya! och den är oöversättlig. Den anspelar på ljudlikheten med en mängd ryska ord på go- :
Гойя
Я — Гойя!
Глазницы воронок мне выклевал ворог,
слетая на поле нагое.
Я — горе.
Я — голос
Войны, городов головни
на снегу сорок первого года.
Я — голод.
Я — горло
Повешенной бабы, чье тело, как колокол,
било над площадью головой…
Я — Гойя!
О грозди
Возмездия! Взвил залпом на Запад —
я пепел незваного гостя!
И в мемориальное небо вбил крепкие
звезды —
как гвозди.
Я — Гойя.
[ Radbrytningen och indragen lyckas jag inte återge korrekt här. ]
Man kunde också fortsätta leken och skriva om spanska författare som t.ex. Góngora eller de tre författarbröderna Goytisolo. (Flera uppslag hittas säkert på Google.)
Poesi går inte att översätta. Inte prosa heller – därför har Volter Kilpi inte fått Nobelpriset i litteratur.
Detta är naturligtvis en stor fördel. Allt som kan översättas och hanteras mekaniskt går också att missbruka i stor skala. Det är en fördel för bloggskribenter att få säga vad de menar utan att säga vad de menar. Då kan de insiktsfulla förstå utan att förstå.
Och det krävs inte alltid stora språkkunskaper för att förstå en dikt på ett annat språk. Ett exempel är Heinrich Heines dikt om de tyska tidningscensorerna från adertonhundratalets mitt:
Die deutschen Zensoren
— — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — Dummköpfe — —
— — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — —