När jag i ett inlägg för den 14 juli för första gången nästan förutspått en tragisk händelse, strejkade datorn. (Nu är den forna dagliga regelbundenheten utbytt i stulna ögonblick vid stadsbibliotekets dator.)
Det bev därför aldrig publicerat på Frankrikes nationaldag.
Det var ju för väl. Ju mera man skriver och spekulerar, desto mindre blir sannolikheten att man lyckas undgå att någon gång träffa rätt i fråga om framtida skeenden. Därför kan ju ”profeter” vinna stor ryktbarhet hos sekteristerna. Man minns bara de utsagor som gick, eller nästan gick, i uppfyllelse.
Och inte var ju min iakttagelse desto mycket märkligare än att våld föder våld, att revolutionen i Paris år 1789 var en gudlös och ateistisk revolution, och litet reflektioner kring terrorismen och detta.
Frihet, jämlikhet och broderskap är begrepp som kan tänjas till att innebära snart sagt vad som helst.
Varje frihet jag tar mig inskränker vanligen någon annans. Och ingalunda är vi mänskor ”födda fria”, FN:s och andras storvulna deklarationer till trots. Vi är slavar, slavar under förgängligheten, döden, sjukdomar och ondska.
Från födelsen.
Och ett barn åldras redan i livmodern och äger i de nordiska länderna inte mera laga skydd än att mamma får hjälp att döda Lillan om mamma tycker att mammas levnadsstandard inte är tillräckligt hög.