«

»

jul 23

Nävrättens Clausewitz

Det ofrivilliga och tekniskt betingade avbrottet i bloggens regelbundenhet flankeras tidsmässigt av två blodsdåd – det i Nice och det i München.

 

Det är förståeligt att muslimsk indignation riktar sig mot dessa orter, den ena ökänd för ytlig flärd och den andra för en årlig supfest. Även om denna karakteristik nu inte förklarar dåden i dessa fall, är det påfallande hur litet uppmärksamhet man i media ägnar valet av brottsplats.

 

Inte kan ju exempelvis World Trade Center och dess besökare betraktas som neutrala, oskyldiga offer i samma mening som exempelvis åskådare vid en fotbollsmatch. WTC var världskapitalismens centralort, därifrån dirigerades många främst av USA förövade våldsdåd världen över.

 

Om man är anhängare av teorin att kriget har sina egna lagar, då är de som arbetar i World Trade Center också soldater i en ur muslimsk synvinkel fientlig armé.

 

Däremot blir clausewitzska distinktioner kring krigstillståndets särställning i juridiken allt svårare att uppehålla och bestämma när den vapentekniska utvecklingen ju ständigt går bakåt och man framställer allt effektivare förintelsemedel.

 

Henry Fielding kommer med ett beaktansvärt bidrag till krigets filosofi i Tom Jones efter att ha skildrat slagsmålet mellan titelpersonen, Blifil, Thwackum och Western:

 

“Here we cannot suppress a pious wish, that all quarrels were to be decided by those weapons only, with which nature, knowing what is proper for us, hath supplied us; and that cold iron was to be used in digging no bowels, but those of the earth. Then would war, the pastime of monarchs, be almost inoffensive and battles between great armies might be fought at the particular desire of several ladies of quality; who, together with the kings themselves, might be actual spectators of the conflict. Then might the field be this moment well strewed with human carcasses, and the next, the dead men, or infinitely the greatest part of them, might get up, like Mr Bayes’s troops, and march off either at the sound of a drum or a fiddle, as should be previously agreed on.” (Book V, Ch. 12)