Men med tanke på bloggens tema föranleder Odysseus’ följeslagare en utvikning från det portugisiska temat. Elpenor är en av de kamrater till Odysseus som med säkerhet nämns i Odysséen, i rätt förklenande ordalag. Hans främsta insats är att somna berusad på ett tak och att falla ner, bryta nacken och dö, när han vaknar på morgonen och stiger upp utan att minnas var han befinner sig.
Flera framstående sentida författare har gjort honom till huvudperson.
En av dem är Willy Kyrklund med Elpënor. Och jag nämner boken därför att den ekar av tomhet. Den är skickligt och flyhänt skriven och förmedlar djupa insikter i verslära och forntidskunskap men den har ingenting, ingenting att säga.
Det är en ironisk och elak bok där kritiken av makthavarna och världens gång inte balanseras av något konstruktivt ideal. I stället är det författarens självtillräcklighet som framhävs.
Willy Kyrklunds bok Elpënor är en bok av en som hatar och föraktar alla utom sig själv. Eller åtminstone framstår författaren som en sådan. Man kan ju lyckligtvis aldrig med säkerhet säga att en författare liknar sina böcker.