Denne filosof Russell identifierar tre slag av ondska: naturlig, moralisk resp. metafysisk.
Orkaner och sjukdomar ss. cancer skulle vara exempel på ”naturlig” ondska – det finns inte någon agent som orsakar dessa (eller man kan kanske också säga: ingen kan ställas till svars för dem i mänsklig rättskipning).
Den moraliska ondskan tar sig uttryck i en mänskas onda handlingar mot en annan mänska.
Den metafysiska ondskan är ondskan som abstraktion.
Heberlein definierar sin uppfattning av ondskan så: ”en förutsättning för att en händelse är ond är att det är en handling utförd av en moraliskt ansvarig agent, en person som är medveten om sina handlingar och vilka konsekvenser de kan få för andra människor”.
Denna blogg har handlat om det andra slaget av ondska. Hon som hatar vet (vilket fruktansvärt ord, vilka fasaväckande tre bokstäver att skriva!) vilka följder hennes dåd rimligen haft, har och kommer att ha. Och till yttermera visso är den person som hennes hat först drabbar just den, som hon med ed inför Gud och mänskor lovat allt gott och sveklöshet, i andra hand de som med blodsband står henne och offret allra närmast.
Därför är hennes dåd så vidrigt och omöjligt att försvara.
Hon har inte resurser och förmåga till ödeläggelse i stor skala, till folkmord eller terrorattacker – inte det personliga modet ens. Men den onda intentionen står inte någon eller något annat efter.