Gårdagens inlägg föranledde mig att kollationera det lokala bibliotekssystemets bestånd av litteratur av eller om António Lobo Antunes. Det fanns elva titlar av honom på svenska, en på finska, ingen på originalspråket.
Detta förväntas uppskattningsvis femtiotusen potentiella bibliotekskunder hålla till godo med. Namnet José Gomes Ferreira gav ingen träff alls. (Han har dock utgivit novellsamlingen O tempo escandinavo.)
Också Ferreira var aktiv i APU, Aliança Povo Unido, ett parti på vänsterkanten, liksom Antunes. Men Antunes’ bakgrund var högborgerlig och urban, Ferreira var äldre och fattigare och skildrade livet på landet.
Melankolisk, sarkastisk, patetisk är några adjektiv som brukats om Ferreira.
Um Dia a Solidão
Um dia, a solidão
– que dor de vergonha! –
levou-me pela mão
para seu baluarte
e disse-me ” sonha!
O sonho é a tua lei”
E eu para ali fiquei,
Tão farto de ser eu,
A ouvir o meu coração
Bater em toda a parte,
Nos astros do chão,
Nas pedras do céu.
E eu para ali fiquei
A arrancar a carne das unhas,
Sozinho no meu jardim,
A viver sem testemunhas
No espelho de mim.
E eu para ali fiquei
Com o mundo a obedecer aos meus caprichos:
A luz, as flores, os bichos
E o sol enforcado na floresta,
Na alucinação
Duma corda de lava
A baloiçar ao vento da minh’alma à solta…
E eu para ali fiquei
– pobre de mim que ignorava
a dor da verdadeira solidão
que é esta! Que é esta!…
Muita gente à minha volta
E eu aos tombos pelas ruas,
longe de todos e de mim,
a morrer pelos outros
em barricadas de estrelas e de luas.
En surrealistisk saudade är dagen av ensamhet. Hatet som söndrat familje- och vänskapsband fortsätter sitt söndersmulande verk. Hon som hatar andas och hatar än, andas och hatar.