Fredrik i det föregående heter något annat.
Det han berättade kan inte återges i enkelt referat, jag gjorde vad jag kunde. Det var brottstycken, de hängde ihop då han berättade, men hur de gjorde det kan jag inte minnas så långt efteråt – flera dagar har gått. (Och jag refererade så gott jag kan.)
Men på exakt samma plats hände en annan länk i kedjan, redan följande dag eller den därpå följande. Det är en tragisk sak och den involverar sjukdom och död och jag dröjer inte vid den. Men vi fick ett uppdrag på grund av den, vi skulle hjälpa till att hämta tunga möbler. Gratis och av hjälpsamhet.
Klockslag bestämdes, vi infann oss vänligen och hon tackade oss vänligt för vår vänlighet. Så fick hon ett samtal.
Där satt hon sedan i sin kontorsbur och pratade nonsens med en kollega i 24 minuter medan vi stod otåliga och väntade utanför!
Nonsens, nonsens pratade hon!
Om du hade hört på nyheterna i går kväll att man utfört ett sprängdåd där, hade det på sätt och vis varit vi.
Men nu bar vi bara snällt bort sakerna utan ett ord till protest förrän NU!
PS. Tror du att hon betalade ett penni till bensin åt honom som körde?