När seklet redan började bli gammalt, ordnade den lokala banken – den finns naturligtvis inte mera – en filmkväll för barn.
Jag och min lillasyster (jag rår inte för det men hon var alltid med) kom litet för sent. Projektorn stoppades och den tecknade filmen visades på nytt från början. Den handlade om att spara.
Låt mig berätta en historia som inte är sann: en liten pojke står på tårna och häller ut innehållet i sin spargris på disken framför kassatanten. Hon räknar slantarna och säger:
– Det var duktigt sparat! Det är 7 euro och 30 cent. Sedan har vi en insättningsavgift på 8 euro, så nu är du skyldig banken 70 cent.
I skolan fick vi veta att man bör spara.
I USA, hyckleriets st- stamort på jorden, fanns dock en tyst president en gång – han hette Calvin Coolidge.
En värdinna närmade sig honom:
– Vet ni, jag har slagit vad med en väninna om att jag skall lyckas få er att yttra mera än tre ord under kvällen!
– Ni förlorar, sade C.
Man borde spara på orden. Det finns någonstans noga angivet hur många onödiga och överflödiga ord var och en av oss har till förfogande. Men ingen av oss känner den tidpunkt, när detta antal är fullt.
Kanske är den nära.
Mycket.