FOTOREALISM
Hon är mycket ung och mycket idealistisk och hon har fått ett mycket litet stipendium av en mycket ideell och mycket liten organisation.
Nu skall hon visa sina fotografier i väntrummet på en järnvägsstation.
Jag rekommenderade henne att börja med en retrospektiv utställning.
Varför inte? Det begriper den dummaste, för det begriper även jag, att den vackraste sången om kärleken aldrig kom på pränt. Och hennes bästa fotografier blev aldrig knäppta.
Men nu kunde hon alltså blicka tillbaka längs spåret och redan från början visa världen vad den aldrig sett hos henne.
Hennes man (han är den andra medlemmen) instämde livligt i mitt förslag.
Vilka bilder! Månsken på Kilimanjaro, nytvättad labrador, lekande barn i Shanghais slum.
Jag ser redan bakåt mot vernissagen. Man måste vara annorlunda för att bli något. Och fotografierna hon behöver är gratisvara på nätet.
Tids nog hinner hon ta sina bilder.