XIV.
Det finns släktingar i nästan allas liv.
Förutom föräldrar och tre, senare fyra, syskon i barndomen hade han ingen faster. Däremot två morbröder, en moster och två farbröder.
Ibland fick han besöka dem med sina föräldrar, ibland kom de på besök med familjer. Kusiner hade han sammanlagt sexton stycken – en av dessa dog tragiskt vid sexton års ålder, det var när han själv var elva år gammal.
Allt han minns av denna tidigt bortgångna är hur de klättrade på taken vid farbroderns hus i Hangö.
Sedan dess har ytterligare en kusin dött. De övriga fjorton finns nu på olika håll i världen. I skrivande år är det sällan han ser dem. Den allra yngsta träffade han senast i fjol, de andra har han inte sett på flera år.
Fars bröder bodde i Österbotten, mors syskon i Nyland och i Tavastland.
Men för någon vecka sedan talade han med en gammal vän som inte har någon släkting i livet. Inte föräldrar eller föräldrars syskon, inte några kusiner. Och ändå är denne gamle vän inte gammal.
Det var då han riktigt insåg nyttan med kusiner.
Med kusiner kan man vara god vän. Med syskon är det alltid mycket svårare. Det är därför sörjt för de rätta proportionerna i mänskans liv – utan kusiner vore livet fattigare, särskilt när det ju mest är i barndomen man umgås.
Skaffa er därför många kusiner, barn! Dem man gillar kan man bli mycket god vän med, trots delvis likartade förhållanden vid uppväxten och i föräldrahemmen. Och det stör eller stöter ingen om man inte upprätthåller kontakten med de andra.