De “Mr Bayes’s troops” som nämns i Fieldingcitatet igår (23.7) är författarens allusion till ett satiriskt skådespel, The Rehearsal från 1671. Styckets författare är inte med säkerhet kända men man ironiserar där över dåtidens heroiska skådespel.
Det är John Dryden som karikeras som ”Mr Bayes” och då han i stycket tillfrågas hur han tänkt sig att de döda soldaterna skall lämna scenen, svarar han: ”As they came on, upon their legs”.
Om vi lämnar satiren och litteraturen därhän, är svaret teologiskt riktigt och tänkvärt. Jesus säger: ”Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom.” (Joh. 5:28f)
Hon som hatar dansar på helvetets tak, det är alla kristna kyrkors entydiga bekännelse, även om denna övertygelse alltmera sällan omnämns i förkunnelsen.
I dess ställe har dogmen om allas eviga salighet allmänt antagits, paradoxalt nog också av ateister och gudsförnekare. När en av alla dessa ”legender” (för mig okända namn) som då och då avlider i musikvärlden ges sina eftermälen, får man med säkerhet i finskspråkiga massmedia läsa att han eller hon nu övergått till att spela eller sjunga i orkestern på ”övre våningen”.
Men när ropet skallar återfår civila och soldater sitt liv och sina kroppar och reser sig ur graven för att gå till endera av två destinationer. Därför är allvaret så smärtsamt djupt att jag ibland måste tillgripa bilder och ett språk som kan te sig lätt komiska eller raljanta. Hon som hatar skall verkligen, i ordets bokstavliga betydelse, ”gå bort” – inte bara som en eufemism för döden som sådan, utan som en beskrivning av vad som därefter följer.